Något är fel...
Hämtade pojkarna på dagis och Elmer var som vanligt, inga konstigheter. Han åt bra med middag (haleluja!) och senare tryckte han i sig en flaska välling innan han skulle sova. Allt bra så långt.
Vid 21-tiden tyckte jag hans mage såg svullen ut så jag kände på den och den var väldigt spänd och uppblåst. Han pruttade också då och då men sov lugnt vidare en timme till men sen började han bli orolig, vände och vred sig, gnygge och gnällde. Jag satte honom upp och då rapade han en jätterap som en liten bebis som man håller mot axeln.
Tog in honom i badrummet för att kolla tempen. Egentligen kände jag ju att han var sval (han hade 36,1 -lågt, som han brukar ha på natten) så det var mest för att se om det kunde hjälpa honom bajsa men det gjorde det inte. Dock kom en massa pruttar. Gav honom kolikmassage och tillbaka till pottan men inget mer än gaser. Senast han bajsade var förresten i morse och det var diarré om han inte bajsat på dagis.
Tillbaka till sängen där han vände och vred sig och gnydde och hade ont. I det läget var det väldigt frestande att ge alvedon mot smärtan men det gjorde jag såklart inte eftersom det är rent farligt att dämpa smärtan hos ett barn som av okänd anledning har väldigt ont i magen.
Gnället förbyttes mot gråt och så började han spy. Ingen vanlig magsjukespya och det var inte kvällens välling som kom. Nej, det var helt oförstörda stora matbitar från allt han ätit under dagen. Såg ut som om maten var redo för servering snarare än att någon redan ätit det. Här snackar vi alltså mat från dagis, inte kvällen middag. JÄTTEKONSTIGT utseende. Lukten obeskrivlig men luktade inte magsjuka iallafall.
In och tvätta av honom i badkaret och sen la jag honom i Alvins säng och ringde sjukvårdsrådgivningen för det här kändes ju inte normalt.
Sköterskan tyckte inte heller det lät normalt. Låter inte som magsjuka, att han spydde så där lät ganska klockrent som ett stopp i tarmen (tarmvred) men samtidigt så stämde ju inte det heller eftersom det kom en massa pruttar. I vart fall så tyckte hon att jag skulle åka in med honom till Borås.
Medan jag pratade i telefon satt jag och klappade Elmer på ryggen och han låg på mage med rumpan i vädret och låg ganska lugn där och strax efter samtalet så lugnade han ner sig helt, slutade gny och nu sover han. Magen är fortfarande svullen och spänd dock.
Ja... och här sitter då jag. Vad gör jag nu då? Han sover ju... jag är väldigt icke-sugen på att åka till Borås mitt i natten för att sitta på akuten i flera timmar och sen åka hem klockan 5 i morgon bitti med ett barn som det visade sig bara hade magsjuka...
Samtidigt är jag inte speciellt sugen på att gå och lägga mig heller, törs inte än. Jag sitter väl uppe en stund och avvaktar först iallafall.
Åker jag inte inatt så får jag se hur han är i morgon. Tycker jag fortfarande att det INTE är magsjuka eller om han fortfarande har ont i magen och är svullen och spänd så får jag åka in med honom då i vilket fall. Det känns inte alls bra med tanke på hur det varit med hans mage den senaste månaden. Inte alls bra.
Nåja, säkert är iallafall att vi blir hemma imorgon även fast det SUGER för jag vill verkligen till skolan.
********
Uppdatering:
:-o
Efter att ha läst på om tarmvred vågar jag INTE gå och lägga mig!
Stackars lilla gubben:(
Hoppas att det inte är nåt med magen, och att du får lite sömn inatt.
Kramar <3
Det är inte lätt...Men jag hade nog åkt in,för säkerhets skull.
åk in nu. stackars er båda.oro är det värsta som finns
krAM
Din son kan ha tarmvred (som kan var väldigt allvarligt) och du sitter och uppdaterar din blogg istället för att åka in??????
Jag vet att inga ord hjälper eller underlättar -men om du visste hur mkt jag lider med dig! Jag kan inte hjälpa att jag tycker så JÄVLA SYND OM DIG! (naturligtvis mest synd om Elmer såklart, men nu pratar jag endast om dig) Jag kan inte ens sätta mig in i hur det är i din situation, kanske tack och lov -för hur fan orkar du människa??
Jag hoppas så innerligt att din fina lilleplutt får bli frisk nu snart, så du kan få NJUTA av din skatt -inte bara oroa dig och behöva vänta på "nästa smäll". Och att läkarna inte lägger mer energi på att faktiskt ta reda på vad som är felet istället för att möta dig som en "jobbig och sjukligt oroad förälder", det förstår jag inte. Jag upplever det som (utifrån vad jag läser här då) att de nästan med axelryckning "inte vet vad det är". "Säkert ingen fara -det löser sig".
Bla bla bla.. gud vad irriterad jag blir nu! Stå på dig Beckah, det är allt jag har att säga.Du är världens bästa mamma för dina barn och en stor förebild för föräldrar i största allmänhet -du slåss och gör allt för dina barn, precis som det ska vara. Tänk om fler vore som Du!!
kram på dig
Helena: Tack snälla gulliga; precis vad jag behövde läsa just nu <3 <3 <3
Men=(
Massa kramar och styrka till er <3 Låter väl fjantigt kanske att skicka sånt via nätet men fy jag lider med Elmer OCH dig!
KRAMAR
Inte det minsta fjantigt <3 tack
Hoppas han snart mår bättre, och du får sova!