Det hela började med att dagis ringde igår medan jag satt och matade Elmer. Klockan var väl runt 13 ca och han åt alltså lunch.

De sa att Alvin spytt och alltså hade magsjuka eftersom det gått magsjuka. Han hade bara spytt en gång och var precis på gång att byta kläder.

Jag skyndade så gott jag kunde med tanke på Elmer. Han var väl inte jätteintresserad av maten ändå så jag avbröt lunchen, tvättade av honom och klädde oss för att gå till dagis.

När vi kom till dagis stod Alvin och kräktes inne på toaletten med sällskap av en av sina fröknar. Hon berättade att det var andra gången han spydde och la till att efter vårt samtal hade hon kommit på att Alvin ju trillat utomhus ett par timmar tidigare. Hon hade inte själv sett fallet och ingen annan heller men en annan dagisfröken hade fått fatt i honom störtgråtandes, jätteledsen och så hade han ett märke på huvudet. Ett rött märke över örat och området precis bakom.

Ja sa då att det var lite väl stort sammanträffande för att det inte skulle höra ihop så jag sa till Alvin att vi skulle gå hem och hämta vagnen och gå ner till dokton. Jag tänkte att jag kunde gå till vårdcentralen/jourcentralen alltså och tänkte att jag skulle ringa sjukvårdsrådgivningen först och främst när vi kom hem.

Alvin orkade knappt gå och fick hålla min ena hand med båda sina händer för att han var så yr men hem kom vi iallafall och direkt vi kom innanför dörren så kastade han sig på toaletten och spydde. Jag satte ner Elmer på golvet och hjälpte Alvin av med overallen halvvägs och sen ringde jag sjukvårdsrådgivningen.

Sköterskan i telefon tyckte det var en god idé att gå ner till jourcentralen men under samtalets gång la sig Alvin på golvet och bara "försvann", svarade inte när jag pratade med honom, fast han reagerade iallafall lite smått. Sköterskan beordrade mig såklart att lägga på och ringa 112 istället för säkerhets skull "så är det på deras ansvar". Jag blev helt kall, livrädd och skakis, ringde 112 och berättade vad som hänt lite halvhysteriskt gråtande.

Men så vaknade Alvin till lite, satte sig upp för att spy i toaletten igen så jag kunde samla mig och slappnade av lite. Jag blev kopplad vidare till en sjukvårdare som pratade med mig en stund och tog alla uppgifter igen och sa att jag skulle ringa upp om läget förändrades annars var en ambulans på väg "när det blir en ledig" dvs lite lägre prio.

Alvin la sig ner på golvet och jag försökte trösta Elmer som inte alls trivdes att bli lämnad på hallgolvet och så rafsade jag ihop lite packning och berättade för Alvin att en ambulans var på väg. Han svarade då för första gången och sa att han ville åka ambulans och strax därefter kom ambulansen - väldigt snabbt ändå.

Sjukvårdarna gick in i badrummet och försökte få kontakt med Alvin som inte var så samarbetsvillig utan ville bara lägga sig ner på golvet igen. Efter en stund fick vi förflytta oss ut till ambulansen och det var spännande tyckte Alvin även om han fortfarande var väldigt slö och trött.

På väg mot Borås fick jag ringa runt och försöka få tag på Mathias och syrran som skulle vara barnvakt för vi skulle ha varit iväg på ett möte och ringa den vi skulle till på möte. Mathias mobil var avstängd, han jobbar med sin pappa men jag har inte hans nummer utan fick ringa hans mamma så hon kunde ringa hans pappa som kunde meddela honom.

Men nej, det var upptaget och upptaget. Fick inte tag i någon! Ringde syrran iallafall och berättade och sedan tog jag kort med mobilen på Alvin. Det kändes lite udda i det läget men jag visste att han skulle vilja ha de bilderna sen så jag tog även en bild på Ambulansen när vi var på väg in i den och sedan en hel massa bilder inne på sjukhuset. Idag när vi kom hem så visade jag Alvin bilderna i mobilen och det var ju succé förstås! "Meera mamma" sa prinsen och ville se mer av sitt äventyr men jag hade ju inga fler bilder :-) då kom tårarna :-( men jag är väldigt glad över de mobilbilder som finns iallafall.

Grejen var att när jag var på väg till dagis för att hämta Alvin så tog jag kort på mig och Elmer för att skicka som mms till bloggen och skriva typ Jaha, nu kom straffet för att jag var så glad i måndags - vi ska hämta en magsjuk Alvin på dagis". Men av någon anledning tog jag bara bilden men orkade aldrig mms:a.

Men det gjorde jag där i ambulansen istället efter att jag tagit bilden på Alvin och låg och väntade på samtal så skickade jag mms. Jag fick en del otrevliga kommentarer på detta som inte är godkända och inget jag egentligen bryr mig om men det lät på några som något helt annat än det var så därför tycker jag ändå att en förklaring känns rätt.

Sen ringde telefonen ÄNTLIGEN! Barnens farmor var klar i telefon och ringde upp så jag kunde få förklara vad som hänt och att hon skulle ringa vidare så att informationen kom fram till Mathias. Typ 2 minuter senare ringde Mathias upp på lånad mobil, SKÖNT att få kontakt och få berätta!

Alvin började då bli väldigt trött och ville somna så jag och ambulanssjukvårdaren satt och försökte prata med honom resten av vägen. Läget var dock lugnt hela tiden, han reagerade, svarade ibland, hade normala pupiller, syresättning på 98% och puls på 115. Däremot var han väldigt blek och kall. Han kräktes även ett par gånger under färden.

När vi kom fram bars Alvin in i ett akutrum och undersöktes och läkaren bedömde att läget var lugnt men att han skulle läggas in på observation istället för att skiktröntga huvudet för att undvika strålning i onödan. Vi hamnade i ett rum i väntan på inskrivningen och i rummet så ville Alvin spy igen och var in på toaletten två gånger.

Vi fick ganska snabbt åka upp på Barn- och Ungdomsavdelningen - BUA. Väl där så slocknade Alvin och sov ett bra tag men blev kollad då och då. Resten av dagen så fick han bara ett par munnar vatten men han spydde desto mer. Väldigt trött och slö. Elmer var desto piggare och tyckte det var urtrist. Ja, jag var väl inte jätteroad heller och ingen TV eftersom Alvin måste hållas fri från en massa ljud och bildintryck för att vila hjärnan.

Mathias kom förbi en stund på kvällen och lyckades pricka in när kirurgen kom och kikade på Alvin och kollade igenom kroppen och så där så det inte var några konstigheter. Han sa att det fortfarande kan vara så att han har magsjuka också eftersom han inte vill sluta spy. Han berättade att han träffat på en del sådana patienter som kommit in med hjärnskakning och bara fortsatt vara dåliga så det visat sig vara magsjuka. 

Sen skulle Mathias åka hem och la sig barnen för natten vid 19-tiden. Eller ja... meningen var det men Elmer vaknade igen en timme senare och var klarpigg. KUL! Fick sitta med en sprallig Elmer i knät i ett mörkt rum men då satt jag på TVn eftersom Alvin ändå sov. Så jag och Elmer tittade på TV tills han somnade vid ca 22-tiden. Jag kunde däremot inte sova. Jag ville ju ha kom på Alvin och dessutom så vågade jag inte riktigt sova för att jag var rätt att Elmer skulle vakna tyst, resa sig upp och trilla ur sängen! Hemma har ju våran säng inga sängben just av den här anledningen men nu låg han med mig i en sjukhussäng och han reser sig mot ALLT numera.

Jag fortsatte att kolla TV men vid 01-tiden var jag så trött att jag bara måste sova. Men jaha? Då vaknar först Elmer och är lika pigg igen! Sen vaknar Alvin och ska spy. Alvin somnade om igen direkt men Elmer fick jag ligga med i mörkret och försöka få honom att förstå att det var natt med amning, vyssjning och sång. Tillslut somnade han strax efter 02 och jag med.

4 timmar senare vaknar Elmer och rummet är helt ljust :-/ bara att kliva upp och så vaknade Alvin. Äntligen lite piggare! Han var uppe på benen och tjatade om frukost trots att han kräktes det lilla vatten han testade.

07:30 kom frukosten och han vräkte i sig! En stund efter vi ätit la vi oss alla tre och sov en sväng till, jag var dödstrött och att vara instängd i ett rum med en gnällig och uttråkad bebis och en gnällig kräkig 2,5-åring är ingen höjdare. Elmer hade dagen till ära dessutom vaknat med en snorig förkylning.

Vi hann bara sova en stund innan Alvin vaklnade och ville spy upp frukosten. In på toa alltså och sen sova vidare tills  vi blev väckta av ronden som kom och förklarade att stora studier gjorts och man kan antingen göra en röntgen eller ha en natts observation och detta är ungefär likvärdigt men i något enstaka fall har det hänt att barnet då någon dag senare blir dåligt igen, man märker personlighetsförändringar och kanske kräkningarna kommer tillbaka så man ska ha koll hemma och ha en lugn miljö med mycket vila.

I övrigt fanns inte så mycket mer att göra så vi kunde få åka hem.

Efter lunch kom barnens farmor och hämtade oss och så åkte vi hem. DÅ blev jag plötsligt totalt slut bara! Så förbannat obeskrivligt trött både fysiskt och psykiskt. Har inte orkat lyfta ett finger mer än nödvändigt utan har mestadels legat i sängen med Elmer och Alvin eftersom Alvin fortfarande är mycket slö och trött och mest bara sover och vill ligga i famnen och kramas.

Nu är jag vaken med Elmer som är gnällig och täppt och jobbigt förkyld så han är irriterad. Ska försöka lägga mig igen nu strax och se om han vill sova.

Direkt vi kom hem idag så gick jag bort till dagis och ville ha en kopia på "skaderapporten" som de är skyldiga att skriva när något händer. De hade inte skrivit någon. De lovade att fixa på måndag. Jag vet inte men jag har för mig att den måste skrivas direkt, samma dag.

Många har skrivit kommentarer om dagis och jag bara säga min syn på saken. Först och främst vill jag påpeka att jag inte ser något fel i att själva olyckan inträffade. Det är sånt som  händer. Att ingen såg detta tycker jag är märkligt, men mest oturligt, just den här dagisgården har många kullar och backar och går halvt om halvt runt huset så det krävs många personer för att täcka upp hela gården och inte kunna missa något. Så visst, det kan väl vara oturligt bara som sagt.

Men! När ett barn blir slött och lägger sig under bordet och halvsover och sen springer och vill spy bara ett par timmar efter ett fall ska första tanken vara - STOPP! Här är något galet, hjärnskakning! INTE magsjuka. Spelar ingen roll om så hela avdelningen ligger i magsjuka så MÅSTE säkerhetstänket ligga högst! Den tanken slog dem inte på hela tiden från han började bli slö, när han spydde, när de letade mitt nummer och när de ringde upp mig och berättade om hur han varit och att han kräkts. Inte på hela den här tiden kom man att tänka på hjärnskakning trots att han hade ett stort fult rött märke som vittnade om olyckan.

Efter vi lagt på och innan jag kom dit lyckades de äntligen komma att tänka på olyckan och kunde koppla ihop det hela. Anmärkningsvärt. Anmärkningsvärt att de inte skrev ner händelsen på eftermiddagen efter att vi gått trots att de visste att det antagligen varit ett allvarligt fall med hjärnskakning som följd.

Hur jag går vidare vet jag inte än. Jag vill prata med den person som hittade Alvin först. Jag vill höra vad som hände och hur. Även om personalen inte ser allt så finns det barn överallt. Många 4-5-åringar som utan problem registrerar händelser och kan berätta.

Om det hände för att personalen stod och tjôtade med varandra istället för att passa barnen så kommer jag aldrig få veta det men berörd personal får leva med det på sitt samvete istället och kanske ändra sitt beteende i så fall. OM det var så. Jag vet som sagt inte.