Bara så där, utan direkt anledning så kände jag för att återpublicera min dikt till Elmer som jag skrev i våras....

Ibland kännd dessa ord extra aktuella för mig, jag har fortfarande svårt för att ens läsa den här texten utan att det gör ont för att den påminner så mycket om den mörka tiden i början när allt var ett enda stort frågetecken kring Elmer. Innan vi visste hur pass sjuk han var, innan vi visste om vi ens skulle få behålla honom hos oss.


Min hjälte - Elmer
Till Elmer inför din dopdag
14 mars 2010
från mamma

Du svepte in med din visdom
landade och satte världen i blom
påminde om sårbarhet, om livet
Lärde oss - ta inget för givet

Oro och sorg, kärlek och glädjerus
ett hotande mörker i livets hus
Vimlande tankar så trött och matt
En prickig pojke, ett barn, min skatt

Så ljuvlig och stark, så vacker och mjuk
Underbar, Helt perfekt! Är han verkligen sjuk?
En rasad värld, helt vänd upp och ner
Tänk om jag aldrig får se när du ler?

Men du gav inte upp, du stannade kvar
du vägrade förlora, gav frågorna svar
Du visade alla, du var starkare än så
Med glöd i själen, du kämpade på.

Rödlätta lockar och en blick så blå
runda kinder med skrattgropar på
Så fantastiskt vacker, jag är så stolt
När jag ser på dig slår hjärtat en volt

Jag älskar dig så vansinnigt djupt lilla prins
Tack! Av hela mitt hjärta, tack för att du finns!
Tack för all kärlek du skapat och delat ut.
Tack för allt, tack för varje liten minut.