Ja, det har redan gått TRE månader sedan Elmer kom till oss. Helt fantastiskt så mycket som hunnit hända på den här tiden, samtidigt som det känns som igår.

Eftersom det är fredag så är det också exakt 13 veckor sedan. Precis just idag, för ganska precis en timme sedan fyllde Elmer 13 veckor. Nu är klockan ganska precis så mycvket som den var när han togs ifrån mig och bars upp till Neo. Jag lämnades ensam och hade inte hunnit fatta alls. -Vad var det som hände? Den märkligaste och märkvärdigaste och tuffaste fredagen i mitt liv.

Några timmar innan var jag värkfri, väntade på att få ta hål på hinnorna så förlossningen skulle sätta igång och så vips stod jag där ensam utan barn i famnen eller i magen. "Något är fel, men ingen vet vad felet är". Den situationen är helt sjuk och helt omöjlig att beskriva. De tankarna som far genom huvudet. Att försöka få fram ord när man ska ringa runt och berätta att man fått barn är väldigt svårt. Jag bara grät i telefon. Varje samtal blev lika jobbigt "något är fel och han är uppe på Neo med Mathias" snyftade jag fram. Panik, sorg och tomhet.

Blä nu kom tårarna bara av att tänka tillbaka...

Lille fine Elmer. Vår UNDERBARA bebis! Nu har han hållt sig frisk väldigt länge. Men för några dagar sedan dök det upp prickar i hårbotten igen. Vet inte vad jag ska tänka eller känna över det. Man orkar inte oroa sig till slut för man går sönder i psyket. Jag försöker ignorera, se det som är friskt och positivt och hoppas fortfarande på det bästa.

Grattis på tremånadersdagen mammas hjärta <3